En av mina bästa vänner lämnade mig och flyttade till Finland. Vi har gjort så mycket tillsammans och jag trodde att vi för alltid skulle va varandra mycket nära.
När vi var yngre och inte va med varandra så pratade vi i telefon med varandra tills vi sågs.
Vi sov, åt och sket tillsammans.
En sommar for Emilie till Finland för att hälsa på sin farmor och farfar och kom aldrig mer hem.
Emilie blev kär, hon blev kär på riktigt!
En dag ringde min telefon på jobbet och det var Mia, Emilies mamma.
Stolt berättade hon att hon skulle bli mormor och herregud vilken chock!
Va ska Emilie bli mamma? Lilla busiga Emilie!
Ja och så var det, jag grät floder och var så enormt lycklig att min bästa vän skulle bli mamma.
Jag bokade en biljett med båten och for över för att hälsa på! Emilie var goo och rund om magen och det var underbart att få träffa henne!
Månader gick och lilla Alfred kom :) Lilla underbara Alfred och jag fick gråta igen!
Inte så lång tidhann gå när vi fick reda på att ett litet syskon var påväg. Och självklart fick jag gråta lite till. :) En liten flicka föddes och hennes namn var Elsa.
Jag fick ett till samtal och denna gång var det Emilie som frågade lite blygt, om jag ville vara fadder åt Elsa när hon skulle döpas i kyrkan! Jag grät och Emilie grät, självklart att jag vill!
Jag bokade flyg denna gång och svissh va jag där. :)
Det var ett fint dop, jag och Emilie han med många bus, ett av dom var att få ljuga för prästen!
Visste inte att man måste vara konfrimerad för att få va fadder! Jahapp ja då va jag visst konfrimerad oxå ;)
När jag hälsade på sist var då när lilla Elsa var ca 3 månader och skulle döpas, en av dom sista sakerna jag sa och vi bestämde var att jag allt skulle hem och göra mig en egen bäbis nu, så vi kan fira midsommrarna tillsammas med våra barn:)
Det jag inte visste var att lilla Axel redan då låg i min mage och höll med :)
Emilie min älskade Emilie, du är en underbar mamma och en underbar vän!
Jag saknar dig och önskar vi bodde närmare varandra!
Vad fint! :D
SvaraRadera